I söndags följde jag Elin till Vilhelmina kyrka. Hon skulle välkomnas som personal i pastoratet.
På bilden tågar de in under högtidliga former tillsammans med assisterande kyrkfolk. Till höger i bild; Agneta Tellbro, kyrkoherdens fru, tillika min tremening. (Hon kan även ses i söndagsskolebilden från 1953.)
Sara Edman går vid Elins sida. De kommer också att arbeta ihop. Sara blir föreståndare på Elins fritids ett år framöver.
Elin i sin blå tunika står bredvid Sara Edman och Inga-Lena Larsson. Alla tre bekanta från andra kyrkor. Vi har en historia av praktisk och funktionell ekumenik i Vilhelmina. (Jo, vi är medlemmar i Svenska kyrkan ockå.)
Till vänster om prästen Ronny Tellbro står ännu en fritidsledare och en diakon. Diakonen höll förresten en riktigt juste predikan efteråt.
Handpåläggning och bön för de nya, en efter en, precis som det ska vara.
En del är inte alldeles begripligt för den oinvigde. Jag var tvungen att googla ”gradualpsalm” för att det användes som ett självklart ord under gudstjänsten. (Det betyder bara sång innan evangelietexten. Det i sin tur betyder text om Jesus liv, grovt räknat.)
Bonus var att träffa flera trevliga människor vid kaffeborden efteråt. Till exempel en lärare, Lennart Olsson, kände igen mig från högstadiet på Hembergsskolan. Och han var enbart positiv! Sen blev det förstås lite prat om Skog och Mark när kyrkoherden och grannen Ronny satte sig vid bordet. En och annan kände också igen Elin från VK:s framsida i lördags.
Sen drog vi snabbt ner till Pingstkyrkan på påtår och träffade ännu fler. Det känns som om vilhelminaborna försöker integrera oss?
På väg hem stannade vi till vid mina föräldrars grav och höstpyntade lite. Vi var ju ändå på plats. Kollade att mormors och morfars grav också såg okej ut.
Fler möten i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
om livet i skuggan
av hustrun
Kommentarer