Vi var i Stockholm i veckan. Och det är de små detaljerna som ger staden personlighet; de mänskliga avtrycken och uttrycken som gör att man känner sig hemma. När kinakrogen vill bjuda på lunchen, när sushiservitören undrar hur vi har det numera och indiern nickar med ett leende när vi för hundrade gången beställer lamm korma, då är stan inte så stor och anonym längre.
Och de här små skulpturerna på Hornsgatans puckel: Nedanför trappan sitter ett par händer fängslade bakom betongen. Vem är det och varför?
Några trappsteg ovanför sträcker den här lilla tiggaren ut sin hand mot oss. Eller är det en gåva? En blank slant ligger redan i barnets hand.
Hur många har inte hajat till av råttan som sitter på kanten ovanför trappan?
Men riktigt mänskligt blir det av ett snöre som hänger mellan två vägmärkesstolpar. Mitt i stan. Där hänger ett borttappat armband, ett öronskydd och ett plastkort. Det är mänskliga propotioner och lite vardaglig vänlighet.
Mänskligare i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
hemma borta
Kommentarer