Så här har hösten känts i år: Regn, regn, regn. Men en röd liten stuga lyser upp landskapet. Där bor vi svenskar.
Isak Åberg och jag målade bilden i fjol i Uppsala. Han lärde sig sätta penseln på tvären i munnen precis som jag. Jag lärde mig bli mer spontan. Vi får ta en session i Umeå nästa gång.
Rönnarna säger ifrån på skarpen: Nu är det höst. En röd markering mot björkarnas trötta löv som bara bleknade och föll av.
En handfull tjädertuppar får man bereda sig på att möta på väg mellan Skog och landsvägen. Dom pickar väl i sig grus i vägkanten.
Deras klarröda ögonbryn har aldrig fått fäste i modevärlden. Inte ens under punken på 80-talet.
Den här tuppen flydde upp i ett träd när han tröttnat på att jag aldrig fick ordning på kameran. (Jag har en ny kamera som inte vant sig vid mig än.)
Jo. I regn och solsken ligger den svenska stugan som en röd markering i den ständigt gröna skogen: Här bor människor eftersom huset målas. Och solen strålar igen, efter det eviga regnandet.
Man får inte vara feg. En röd fotölj är platsen för nästan allt. En markering kanske?
Jag har nog alltid gillat rött. Minns att jag som barn trotsade alla konventioner och valde en klarröd overall. Självklart blev jag otroligt retad och trakasserad för det. Men jag var redan då van vid att stå för mina val. Även om jag stod ensam.
Mera rött i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
ser rött
Kommentarer