Att påsken närmar sig ser man på byn. Fritidshusen skottas fram och befolkningen ökar drastiskt. Skotrarna kastar sig råmande genom skogarna och landskapet badar i sol.
Men Rebecca åker skidor.
Solen lyser över vägen upp mot myrmarkerna. En lagom lång utflykt på alla sätt.
Jag kör förstås bil ända upp medan Jörgen går till fots. Här hittar jag honom böjd över ett älgkadaver som han granskar med stort intresse.
Elin och Britthelen tar sparken.
Men en liten paus i solskenet måste man ta – nu när solen är tillbaka!
Jörgen laddar kaffepannan när vi grävt sittplatser snön och brett ut renfällarna.
Elin lyssnar in fåglarna. Hon har pippi på det!
Till lunch åt vi uppstekt palt.
Men annars tog vi det bara lugnt och lät solen steka oss.
Åt, gjorde vi mera hemma. Påskafton frossade vi förstås i sill, gravlax ägg och annat som hör påsken till.
Gästernas intresse splittrades av mössen och småfåglarna som tävlade om de fågelfrön som tinat fram under fågelbordet.
Men laxpajen fick sin välförtjänta del av uppmärksamheten.
Min frukostmacka var inte lika imponerande, men sill, ägg och kall potatis på knäckebröd är aldrig fel.
Den improviserade förrätten av lantpaté, rödlökschutney med en chilli-bit i toppen gick också ned.
Men när gästerna åkt är det rester som gäller: Här hallon- och blåbärspaj i solvärmen på glasverandan utanför ateljén.
Stanley Almqvist
proppmätt
Vad kan man säga utom bara hjärlight, hjärlight, hjärlight!!!