lördag 21 juni 2008
Är man en intellektuellare människa om man tycker illa om midsommar?
Är man en intellektuellare människa, eller mer kulturell om man tycker illa om midsommar? Eller om man konstaterar att vi inte vet varför vi firar midsommar? Man undrar ibland.
Själv tar jag det med jämnmod. Midsommar är en helg som kastar sig över oss så snart vi kommer upp från Stockholm. Vi firar den utan att bekymra oss för vad vi firar, nöjer oss med att det är ljusets höjdpunkt på året. Skillnaden när vi kommer upp ur stockholmsmörkret är slående.
I år saknar vi den sedvanliga blomsterprakten på ängarna runt huset. Den brukar vara fantastisk. Hoppas att den kommer senare när vädret medger det. Ploppen (Smörboll / Trollius) är den mest nostalgiska blomman av alla. De står i mitt minne som bukett på mormors vaxduk och släpper kronbladen så att duken blir alldeles gul. Möjligen kan den tävla med Rakaböscht’n som morfar gärna nöp av och penslade mitt ansikte med på skoj.
Sju sorters blommor blev det inte — men så är jag heller inte skrockfull.
Så här är vi vana att se lägdorna vid midsommar.
Mer sommar i Skog och Mark!