Det har berättats för mig att farfar Olle använde det här järnet när han skodde hästar. Via min pappa har det i alla fall hamnat bland mina saker. GA på skaftet är pappas initialer. Man kan se var pappa lärt sig göra sin verktyg 🙂 Tunga, stora och av kraftigt stål.
Hästar var viktiga på farfars tid, som slavar eller arbetskamrater i skogen, beroende på attityden. Dem levde man av och med.
Såna här hästar gjutna i aluminium gav farfar till sina 10 söner. En symbol för det tunga arbetet i skogen; kraftkarlar och arbetshästar.
Undrar om den enda dottern, Nanny, fick något?
Farfar Olle var ingen from människa. Han sa själv att han inte öppnade Bibeln ofta. Men han hade en – med riktiga skinnpärmar med hans namn i guld: O L Almqvist. O L som i Olov Leonard.
Den är ändå läst och tummad. Många bitar är understrukna. Kanske farmor läste? Bibeln trycktes 1928. Då började pappa i folkskolan. Farfar var alltså mitt i livet. Lite kul att ha hans bibel även om farfar inte ville säga att han läste i den. Vi har ju många av våra släktingars biblar i biblioteket.
Farfars största ägodel var förstås gården överst i Strömnäs.
Här står nu ett annat, mindre hus, som min kusin Klas-Henrik Almqvist har.
Hästens hämnd
Olle sålde en häst till Märta Hendriksson föräldrar i Strömnäs. Olle hade inte varit snäll med hästen, hade drivit den hårt i skogen.
Senare, när hästen hunnit bli trygg hos sina nya ägare kom Olle på besök. Hästen tog då ett bett i byxbaken över livremmen och lyfte upp sin forne ägare i luften och släppte ned Olle i vattenhon. ”Där fick du för gammal ost.”
(En berättelse av Berth-Ove Almroth.)
Stanley Almqvist
samlar minnen
Kommentarer