Efter några bakningar som bisittare och lärling tog Elin ansvar för en egen bakdag i Skogs bagarstuga. Nu med hennes mamma, pappa och grannen Carina som bifigurer.
Byalaget jobbar för att kunna ha bagarstugan igång. Och vi använder den med glädje.
Elin ser förvånad hur de hemliga ingredienserna i degen jäser i hinken.
Det hemliga receptet är från byn. Elin invigdes i hemligheterna under nybörjarkursen i höstas.
Inget snobberi. En skurhink duger bra.
När degen jäst ska den rullas till bullar – som får jäsa igen.
Bullarna kavlas ut till tunna ”pannkakor”. Ungefär som pizzabottnar utan kant.
En randig kavel töjer ut degen i kavlingens riktning. Det behövs för att få kakan rund och fin. Elin fick tag i sin randkavel i sommar på Åsele marknad.
Med ett blåsrör får Elin bort aska och kol från ytan där brödet ska ligga och gräddas.
Med fjölen (tror att det kallas så på standardsvenska) lägger hon kakan i ugnen. Elin föredrar små kakor, som är lättare att hantera. Fjölen kan hantera mycket större bröd, som ni ser.
(Här kallar vi fjölen för fjala och de långsmala brödspadarna för spjalka.)
Se så prydligt! På mindre än en minut är kakan klar. Om man vill ha mjukt bröd, vill säga. Hårt tunnbröd gräddas några sekunder till bara.
Man får bara fyra bitar av den här storleken. Enklast att skära dem redan nu.
Resultatet radar upp sig på bordet allt eftersom de kallnat och lagts i påsar. Frysen nästa.
Mer bröd i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
mjuk tunnis
Kommentarer