Påsken är tidig i år. Därför har byvägen inte tinat av än. Men det är härligt att se all snön igen när man kommer från det grusgrå Södra Sverige. Att skotta hela vintern är inte lika kul. Det vet vi.
Snöröjningen gör ju Enar med traktorn. Men man måste ju gräva fram trappan också. Eller bron som det heter här.
Kramsnön är härlig att skära igenom med spaden. Den ger prydliga snökanter. Jag blir frestad att börja på en snöskulptur. När jag var barn brukade jag packa snö på mormors trädgårdsbord av sten. Ur snön skar jag sedan ut figurer med en vanlig bordskniv. På den tiden visste jag inte att det hade ett namn; snöskulptur. Men det var kul ändå.
Det enda vi ser ute om kvällarna är lyktorna på uthuset. Allt annat är svart.
Vi saknar förstås dem som levde och var här förra påsken. Nu är vi ensamma i huset och städar efter jul- och nyårsfirandet.
Märta är död, Gunnars har sålt stugan, Elisabet och Alf har flyttat söderut … Men vi är ändå hemma här – nu som de sista i släkten som har en fast punkt i bygden.
En uppblött Vilhelminaaktuellt och en lapp från hembygdsföreningen hittade vi i brevlådan.
Snön har inte rasat från taket på Gustafs snickarbod än. Den står som en semla eller gräddbakelse i drivorna. Men vi förbereder oss för sommaren.
Stanley Almqvist
Mer släkt och vänner i Skog och Mark!