SkogMark.se

ÄVEN PUBLICERAT PÅ VILHELMINABLOGGEN

Bilden av att Norrland är något luddigt grått, där uppe där Sverige slutar, sitter inte bara i sörlänningarna.

Den är inplanterad i ryggmärgen på oss. Jag såg mannen från Granhöjden som skrapade Triss-lotter i teve i morse. Programledarna var mycket intresserade av orten med det märkliga namnet Malgomaj. Han fick bara ur sig att det var en sjö, uppe i Norrland. Inte ens att det låg i Vilhelmina visste han. Inte Lappland…

Nåja. Man kan inte kräva att han ska säga nåt genomtänkt kortfattat och ändå heltäckande när han plötsligt hamnar framför tevekamerorna. Att anknyta till sjön som Linda Isaksson jämför alla kalla vatten med, eller så. En av Sveriges djupaste sjöar.
Men ingen fick ens höra att det låg i Vilhelmina.

Varför vara så generad för att komma från Vilhelmina att man skriver om det till ”Norrland”? Detta intetsägande område norr om Uppsala.

Mer Skog och Mark åt folket, ekar det runt Malgomaj!

ÄVEN PUBLICERAT PÅ VILHELMINABLOGGEN

Lagtrots
Ser att Lapp-Lisa-mötet som hölls i Mark i sommar förmodligen var olagligt. Politikerna som har makten har nämligen förbjudit föreningar att sälja hembakat bröd!

Kakor i plast
Från och med halvårsskiftet måste föreningarna ha ”konsumentförpackade” grejer. Det innebär väl att det blir Delicato för hela slanten hädanefter.
Alla kök som levererar måste uppfylla professionella normer.

Stort problem?
Matförgiftning efter kyrkkaffet måste vara ett stort samhällsproblem. Och tänk alla andra föreningar som bakar och gör smörgåsar hemma? Får skolbarnen äta medhavd matsäck förresten? Är inte det också mot lagen. Det kan ju inte vara hälsosammare??? En professionell verksamhet som skolan får väl inte vara sämre än föreningslivet?

Ett tack till socialdemokraterna och deras stödpartier för detta! Nu kan svenska folket äntligen sova lugnt.

Vi får nog vänta till första april innan vi får läsa någon lika upplyftande nyhet igen?

Fler uppror i Skog och Mark!

Foto: Stanley

Är det nåt jag missat att berätta från sommaren i Skog?
Tillbaka i Stockholm verkar allt så annorlunda. Också livet i Skog har blivit mer vardag, med åren. Men allt är ju inte rutin. Det kallröda havet av blommor på lägdorna och småfåglarnas hysteriska kvitter under försommaren är nästan overkligt.

”Lasse V” tyckte att det förra såg ut som en palt! Foto: Elin Almqvist

Årets tillskott i keramikverkstaden var en drejskiva. Jag har fått igång den så pass att jag gjort ett par muggar. Jag sitter just och dricker kaffe ur den ena. Den andra, som syns på bilden, drack Elin te ur i morse. För den står på bordet vid soffan.
Som alla prov är de inte helt lyckade. Men vi börjar närma oss en färdig modell. Får se om den går att sälja.

Folk umgås i byn. Här hemma hos grannen. Foto: Stanley

Vi var också på byaföreningens grillkväll och blev ärbara skogare genom vårt medlemskap i Skogs och Marks hembygdsförening. Mårten stekte kolbullar och Elin diskade.

En mee-rätt

I familjen har vi en mer udda tradition. Vi har wokafton ute vid grillen.
Då leker jag wokmästare och steker så att matoljan brinner i pannan! Här är kvällens meny:
– Tjära söta (Söt svart soyasås)
– Sweet Lilly (Kyckling i sweet chilli)
– Save mee (Wokade nudlar)
– Eld i spisn (Red hot chilli)
– Kurr y magen (Röd kurry i cocosmjölk)

Rent och lugnt. Äntligen efter tre år 🙂 Foto: Stanley

Och äntligen har vi målat i salen och bron och lite överallt. NCS-skalan har varit vår ledstjärna i sommar. Vi behöver inte visa legitimation på Torstens färg längre 😉
Efter allt arbete är det lugnare och skönare än någonsin i salen. Men den gamla 50-talstapeten i hörnet behöll vi. Det är ju nästan trendigt.

Mer Skog och Mark åt folket!!!

Kapellet i Skog är sålt. Pingstförsamlingen i Vilhelmina beslutade idag, söndag 6 augusti, att sälja till en av byborna.
Alla tyckte att det var en bra lösning och församlingen är inte överdrivet sentimental. Huset är en påminnelse om hur viktig Jesus varit för folket i Skog och Mark, men pingstvännernas kyrkor och kapell är inte heliga i sig. Det är bara hus: brädor och spik. Vi hoppas alla att det blir en bra sommarstuga.

Fastigheten säljs tillbaka till den fastighet som den styckades av ifrån. Det var min gammelmorfar Rickard Gran som bidrog med marken. (Han döptes förresten samma dag som min pappa i Rönnäs kapell. Det var vinter och svinkallt i vattnet berättas det 🙂 Rickard var Nathan Grans pappa.

Någon dopgrav finns inte i kapellet. Då hade köparen fått sig ett stort badkar. Men kyrkbänkar följer med: En massa klapp-stolar av trä — om han vill ha hemmabio 😉
Huset ritades av min farbror Set Almqvist och bygget var lite knepigt för att marken var så blöt. Kapellet ersatte ett gammalt kapell som stod längre bort från vägen, närmare bäcken.

Så sent som 2002 hade församlingsmedlemmarna i byn möten där varje vecka. Och träffar varje vecka för barnen i byn.
Utflyttningen från byn gör att det bara bor några enstaka medlemmar kvar. Förr bodde det pingstvänner i vart och vartannat hus i Skog. Man kan roa sig med att åka runt och peka ut gårdarna.

Faster Tora talade i sista mötet 2003. Foto: Stanley

Det sista mötet i kapellet som jag känner till hölls sommaren 2003. Då predikade min faster Tora. Hon har arbetat som pastor i Malgomajdalen så länge jag kan minnas.

En del av publiken var plassare. Foto: Stanley

Mötet hölls i samma enkla stil som är så typisk för ”arbetarklassens” fria kyrkor. LIte sång och musk och kaffe till småpratet efteråt. Rickard Gran skulle ha känt sig hemma.
Korset av björkstammar längst fram i lokalen hängdes förresten dit av Herman Grönlund, en lokalkändis.

Vågar man säga ”Gud välsigne dig” till den nye ägaren? Det får man på köpet 😉

Mer Skog och Mark åt folket!

Svärföräldrar är ju någon sorts biprodukt av äktenskapet. Den här veckan byts stockholmskompis ut mot svärföräldrar. Jag vet inte om det är för att Skog är så underbart eller om det är vi som drar? Men hit kommer de i alla fall.

Elin och Margareta är snart överens om var trådarna ska dras. Foto: Stanley Almqvist

Svärmor har med sig varpgarn för mattväv som hon just nu trär i vävstolen på övervåningen. Utanför fönstret passerar en lycklig man ackompanjerad av slåtterbalkens hackande ljud: ”De hårda grabbarnas gräsklippare”.
Han verkar nöjd trots att hans favoritleksaker har varit brandbilar och andra utryckningsfordon. Men gul färg är väl lika bra som röd, eller?

Lennart skövlar tomten. Foto: Stanley Almqvist

Mer Skog och Mark åt folket!