Gustaf Almqvist byggde den första kåtan på allmänningen nere vid bäcken. Det var i början av 1970-talet. När torvkåtan förföll ersattes den med en lite större timrad variant.
|
|
||
|
DAGENS VÄDER: Sol från blå himmel, några minusgrader och några decimeter nysnö. Typisk vårvinter.
Bloggen lästes mer än 2500 gånger, av fler än 1500 besökare, under februari. I mitten av 1900-talet fanns skolan kvar i Skog.
1957 satt barnen som små tända ljus i gamla skolbänkar med vacker patina, kontrollerad av ”fru Nilsson” som lärarinnan kallades på byn.
I sommar blir det stor släktträff för Grahn-släkten från Skog. Den släkt som började med tvillingbröderna från Djupdal. Den ene utvandrade till USA och den andre till Skog: Jakob som tog sig namnet Grahn. Senare flyttade även Jokobs ättlingar till USA.
Rakel Grahn skickade en bild från Skog och mitten av 1900-talet. Personerna upptill från vänster- Irene Grahn, Natanael Grahn Personerna nertill från vänster- Rakel Grahn (gift Stenmark) och Ulla-Maj Grahn. ”Kortet är så fantastisk för sin tid”, berättar Rakel. ”Och vi småtjejer är ju så gulliga här, med baskrarna på huvudet riktigt stiligt uppsatta. En riktig höjdare för posering och foto. Jag minns hur jag jag knäppte knapparna på jackan men konstaterade i samma stund att en eller flera knappar fattades. Jag ordnade i varje fall stilen och drog till jackan och fixade med kjolen så det skulle vara tjusigt. Så kul tillställning … och storasyster gav väl också lite tips för helheten. En bra bild … Undrar vem fotografen var … Gunnel mån tro? Natanael Grahns gård låg mitt i byn. På hans mark finns än i dag släkten Grahns hemställe och pingstkapellet i byn. Härlig motorcykel förresten …
Hur gjorde man innan man hade toapapper?
Tänk vad som finns dolt i minnet och som kan lockas fram. Här är Anna Andersdotters mustiga berättelse om skit-pinnar. Kanske det var det språket och vanorna som gjorde att han till slut gick på en nit. Gissar att nordlänska dassvanor och skit-pinnar inte fanns med i den uppländska barndomen – upplänningen som for norrut och gifte sig med en kvinna i Vilhelmina. |
||
Berth-Ove Almroth, i byn Rönnäs på andra sidan skogen, berättar: