Foto: Lennart Sehlin
Konstnären Britt Bäckström Johansson hörde hemma här i Skog. Bäckström är en av de stora släkterna och familjen hade förstås ett småbruk i byn. Men hon var inte bara bildkonstnär. Hon samlade på vävnader, tapeter, tallrikar och hon vävde, skulpterade och gjorde batik.
Bild av Hembygdsmuseet och kyrkstugorna i Vilhelmina.
Britt var naivist. Det betyder att bilderna inte har fotografiskt perspektiv eller verklighetstrogna propotioner. Hon målade sin första tavla 1947 och var helt självlärd. Naivismen som konstform var en protest mot annan modernare konst under 1900-talet. Hon finns utställd på Västerbottens museum med tre verk: Pantauktionen, Den moderna vandringströskan och Slåttermyren (som du kan se här under). Biblioteket i Vilhelmina har också tavlor och Vilhelmina Museum har har både en massa tapet- och vävprover, och tavlor.
I sina bilder skildrar hon minnen från sin uppväxt i Skog. Till varje målning finns en berättelse om bildens innehåll.
Slåttermyren
På tavlans baksida har Britt beskrivit scenen:
En ny dag har börjat. Klockan är 4 på morgonen. Tranorna väckte folket tidigare än vanligt med sina hesa rop.
Myggen har varit särskilt besvärlig den här natten. En av mannarna har redan gått ut på myren för att i forhässjan lägga ner ett stort fång foder.
Övernattnings stället har placerats vid slåttermyrens största gran där de bjuds li-tet vindskydd. Och en fin backe där det väx-er mossa, litet grönt och renlav samt några låga enbuskar. Samt nära till en kallkälla där man både kan förvara matvaror och mjölk kallt och färskt. Och även dricksvat-ten till kaffe och grötkokning.
Slåttergänget gjorde i går kväll i ordning en bädd bestående av några huggna stockar granris och torrt foder ovanpå. En syskon-bädd där alla legat den här natten. Sömnen har inte varit den bästa. Nu har myggen försvunnit ett tag, så nu kan dom sova en timme till. De som ligger kvar på bädden. Far har varit vaken länge han har kokt mor-gonkaffet och smugit sig litet åt sidan, för att ej störa de sovande.
På repet som sträckts mellan några stolpar har familjen hängt sina kängskor med hemsmöjda skoband. De fyrkantiga ” strigtrasorna” är av juteväv och när man sätter pä sig skorna lägger man i litet skohö. Det håller mjukt och torrt åt föt-terna.
Liarna med krag på, som ligger över en torkad grangren ska snart börja använ-das. Kraget samlar ihop fodret. Det bildas långa slingor som löper i bredd med 2 m mellanrum, lika långa som slåtterängen är. Det liknar ett fält som slagits med ma-skin.
5 km är närmaste väg hem till byn. På bältet som karlarna bär hänger en stor morakniv, som användes för att äta med samt skära näver, snickra och laga nöd-vändiga grejer som eventuellt kan gå sönder. Beckoljeflaskan som även sitter på bältet är ytterst nödvändig för att hålla myggen bort hela den här veckan de stannar kvar på myren. Året 1939.
Foto: Lennart Sehlin
Britt Bäckström Johansson 1923–2007
Britt föddes 1923, bodde i Skog, gick folkskola och fortsättningsskola; skickades sedan som 16-åring till en skogsavverkning för att vara kocka åt 24 man tillsammans med en syster.
Hon gifte sig med maken Karl och tillsammans byggde de upp ett småbruk i Skog i mitten av 40-talet. Men de slutade efter ett par år. Karl blev resande träarbetare och Britt målade sin första tavla 1947, helt självlärd. Hon arbetade också i hemtjänsten och hjälpte sin svärfader och sina egna föräldrar. Hon gav dessutom kurser i konst-hantverk.
”Nu håller jag på att kunna lite och då tycker man att man kan ingenting”, sa hon när hon väl etablerat sig.
Amanda och Jonas Åslund
Britts personliga berättelse löd:
Det är tidig morgon 1970. Tant Amanda sitter i sin gungstol. Hon började dagen tidigt. Det är kallt ute och morgonens norrsken lyser genom fönstret, som lyser grönt och frosten biter i knutarna.
Hon har redan gräddat våfflorna som Jonke ska få till kaffet när han ska hämta posten som ska lämnas in till postombudet Elsa i byn Skog.
Hon fortsätter dagen med vantstickning. Varje vecka har hon två par Vilhelminavantar med dekorativa stjärnmönster klara för att kanske ge bort till goda vänner eller sälja till självkostnadspris. Det är nära jul. Nästan alla ska ha såna vantar till julklapp från henne. Det är en mycket bråd tid för Amanda. Hon ska hinna ställa i ordning julpaketen till barn, barnbarn, grannar och vänner.
Medan dagen gryr läser farbror Jonas Åslund dagens text ur sin bibel. Det behövs verkligen en själslig spis innan dagen gryr och sysslorna tar vid.
Med min enkla bild vill jag berätta om dessa två människor som tillhört vår elit, som bröt vår bygd i vårt kära Vilhelmina, under svåra tider av oro i världen, tider av fattigdom och svåra sjukdomar som härjade som till exempel spanska sjukan då många hus tömdes när folk dog som flugor. Folk var svaga och hade dålig motståndskraft.
Jag skulle vilja berätta för er vilken stor levnadskunskap och lång livserfarenhet de innehar. De byggde sitt hem, odlade jord, bröt ännu mera mark och trots slitet med jord, skogsarbete och djur, som då gav dem sitt uppehälle, måste så måste Jonas Åslund tjänstgöra som byapräst i helg och söcken. Han skulle ge människor den nödvändiga andliga spisen när det gällde sjukdom och elände som drabbade byns människor. Det berättade han för mig.
Och mor Amanda hon skulle då alltid sköta lagård och barn när maken var borta i arbete. Och det hände även att hon fick hjälpa till att i arbetet med att läsa ut folk som dött, dit hon då gick med sin bibel och läste vid båren där den döde fanns, till tröst för de anhöriga. Jag vet själv att hon for och läste ut Uno Forsberg. Vi var några barn som såg när hon svartklädd och med ett vitt förkläde och med bibel i hand gjorde hon det sista besöket i grannen Unos hem för att ge tröst till dem som lämnats kvar.
Med denna bild har jag försökt återge en liten del av dessa människors liv och leverne från tid som en gång varit. Två människor som bröt vår bygd i vårt kära Västerbotten.
Bysömmerskan
På tavlans baksida har Britt skrivit:
Förjulsvintern lider mot sitt slut, det gamla köket som förr tapetserats med tidningar av olika årgång har nu fått ny tapet.
De aktiviteter som råder är pojkarnas lek med katten och några hemmagjorda leksaker. Lillan ligger hårt lindad i sin vagga och ska sova. Genom fönstret ser mor timmerköraren komma hem för helgen.
På köksbordet som den här dagen tjänstgör som skräddarbord finns anteckningar om byxlängd och mått samt ett par tillskurna vadmalsbyxor färdiga för sömnad.
Mor står vid bordet. Framför sig har hon en mycket viktig uppgift, nämligen att sy de byxor som hennes man så väl behöver. Hon känner en stor glädje och lycka över att kunna sy, få överlämna ett par nya vadmalsbyxor till sin man som hon egenhändigt sytt. De blir en fin julklapp.
Så har jag försökt ge en liten inblick i vad man sysslade med en dag på 30-talet. Ni har fått träffa en av de kvinnor som sydde kläder åt sin familj, ja som till och med sydde kostymer av samma klass som skräddar-Olle, den kringresande byskräddarens kostymer.
Britt samlade och detta mönster skapades av Margareta Persdotter Nybert, första textilkonstnären i Vilhelmina socken. Här är ett av hennes första tryck daterat 1934. Margareta var gift med Nils Åslund och de flyttade till Skog 1948. De hade inga gemensamma barn.
Gertrud Widholm har bidragit med bilder och texter. Jonas o Amanda Åslund hade åtta barn. Näst äldsta dottern Irma ( 1914 -2005) var Gertruds mor. Och hon var god vän med Britt Bäckström. Därför ingår tavlor och annat efter Britt i familjeklenoderna.
Kommentarer