Getarminne

MÅRTENS MINNEN:
Förr vaktade barnen boskapen om
sommaren när den betade i skogarna. Höet som växte runt gårdarna sparades till vintern.
Det kallades för att ”geta”. De var ”getare”.
Här är ett av Mårtens getarminnen.

Året var 1935. Jag var åtta år och min kompis Ingvar var nio år. Vi vallade kor, getter och får åt skogborna på ”Torpargatan”.

Arbetet sommartid bestod, för de flesta boende i byn, av att bärga foder till kreaturen. Och av detta var vi även präglade. Vi hade ett favoritställe som vi kallade ”Röstakana”. Där brukade vi göra rökar till djuren när det var mycket ”åt” i luften.

Så där tänkte vi att vi skulle göra en havreåker. De hade på vintern avverkat skog i närheten och där hade vi sett hästspillning som innehöll hela havrekorn. Sagt och gjort, dagen efter tog vi med en hacka, som vi hackade bort rötter med och sådde vår havreåker.

Vi bevakade ”åkern” varje dag. Efter någon vecka såg vi att det börjat spira fram havrestrån i vår åker. Bevakningen skärptes för i besättningen fanns det getter som var svåra att vakta. Vi kom på idén att göra ett stängsel kring åkern.

Sagt och gjort! Efter att stängslet uppförts avtog bevakningen, för vi litade på vår hage. Men då hörde till saken att i getbesättningen fanns tre getter som lystrade till namnen Syrigytta, Gockken och Gamkarn. Dessa tre djur hade brutit sig igenom vår hage och knaprat i sig vår havreåker. Efter den bravaden verkställdes en bestraffning av havretjuvarna. Den bestod i form av två, tre rapp med en mjuk björkvidja.

Sedan var saken glömd och nya äventyr väntade…

Mårten Risberg
föddes, växte upp och bodde i Skog hela livet.