Här följer den del primitiva förklaringar till förringande attityder till Norrland och norrlänningar.

1 Folkmängden
Drygt en miljon Svenskar bor i Norrland. Det blir grovt räknat en tiondel av befolkningen på två tredjedelar av ytan.

Därför kan man vid sammanträdesbord i Stockholm höra ledare och chefer säga att man inte behöver bry sig om Norrland för ”Där bor ändå ingen.”

Kommentar: Med samma rätt kan man säga att i Stockholm bor det ingen. Om nu en dryg miljon är ”ingen”.


2 Det är inte straffbart
Nu när det inte är politiskt korrekt eller ens tillåtet att säga sånt om invandrartäta förorter måste man hitta en annan syndabock. Någon måste ju rå för att det är som det är. Och det är ju inte ”vi” utan ”dom”.

Myndigheter och medier kan inte längre säga att ”Invandrare inte vill jobba. De lever hellre på bidrag, sitter på torget och röker vattenpipa. Det ligger i deras kultur.”
Men man får säga ”Norrlänningar vill inte jobba. De kör hellre skoter och lever på bidrag. Det är deras kultur.”

Kommentar: Främlingsfientlighet – det är lika illa som det låter.


3 Projicering av egna komplex
En och annan sörlänning känner att Sverige ligger i Europas, civilisationens och världens utkant. Stockholmare låtsas att de egentligen bor i London eller New York. Men det gör de beklagligtvis inte:

”Och om vi i södra Sverige känner så. Hur ska då inte norrlänningar ha det? De känner säkert likadant – fast värre. Norrland måste vara botten av vår tonårs värsta mardrömmar!”

Kommentar: Kanske är det det som är provocerande med Norrland; att det finns folk som faktiskt vill bo där.



Tillbaka till början